Om Sjöbodar

Sjöbodarna är en viktig del av det öländska landskapet, lika typiska som öns väderkvarnar och radbyar. Utan sjöbodarna skulle Öland inte vara sig likt. Få byggnader ligger så öppet. De öländska sjöbodarna är därför ovanligt betydelsefulla för landskapet. 

Vid de öländska stränderna har man inte bara fiskat, utan också jagat sjöfågel och säl, samlat ägg, vrakgods, drivved och tång. Sjöbodarna är en påminnelse om hur viktigt havet har varit för ölänningen genom fiske, handel och olika typer av sjömanskap.

Man tog material till sjöbodarna i närområdet. Var det ont om skog användes istället sten. Bodar av sten återfinns framförallt i norr, särskilt utmed Stenkusten mellan Äleklinta och Norra udden, men även längs den skogfattiga kusten i sydöst. Många av stenbodarna har överlevt fram till våra dagar medan de av trä oftare har försvunnit. Idag får man därför bilden av att stenbodar har varit vanligare än vad de verkligen var. Väggarna är uppförda av kallmurad kalksten, det vill säga stenarna har staplats på varandra utan bruk. I de norra socknarna, ungefär från Föra socken och norrut finns en variant där långväggarna är framdragna vid ingångsgaveln så att det bildas en liten skyddad svale. Takkonstruktionen var den enklaste möjliga; ett åstak täckt av torv eller halm /vass. På norra Öland var ag vanligt. I början av 1900-talet fick många bodar tak av stickespån. Det ligger ofta kvar under den nuvarande taktäckningen av korrugerad plåt eller eternit.

Runt eller i anslutning till många sjöbodar ligger ett inhägnat stycke mark som användes för att hänga upp eller breda ut fiskenät och redskap på tork. Inhägnaden av låga stenmurar var till för att hålla ute betande djur.

Här kan du läsa mer om de öländska sjöbodarna i länsstyrelsens rapport: Sjöbodar på Öland

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län


Allt på Öland 2017. Byggd av Tegelwebb.se