Köpingsvik

Köpingsvik var en viktig vikingatida handelsplats. Idag är den en av centralorterna för turism. Här finns flera campinganläggningar och en stor välbesökt sandstrand. 

Vid dagens Köpingsvik låg ett för Öland och Kalmar läns kust unikt vikingatida/tidigmedeltida hantverks- och handelsplatsområde i anslutning till en lagunhamn. Ett rikt fyndmaterial belägger kontakter med framför allt det södra och sydöstra Östersjöområdet.  I området finns även en till ytan omfattande stenåldersboplats från omkring 2000 f Kr. 

Köping betyder helt enkelt handelsplats. Under vikingatid/tidig medeltid koncentreras bebyggelsen i socknen till de inre delarna av den långgrunda och buktiga viken, som delvis omges av den höga landborgsklinten. Orsaken var en organiserad hantverks- och handelsverksamhet som kom att blomstra fram igenom hela 1100-talet. Förutom den skyddade viken och den goda hamnen låg Köpingsvik i skärningspunkten där vägarna från söder, norr och öster löper samman. Det är sannolikt att handelsplatsens betydelse minskat och så småningom helt upphört i och med att den grunda viken inte kunnat ta emot nya och mer djupgående handelsskepp. Köpingsvik är unik för Öland och det finns ingen liknande plats längs den småländska kusten. Sin struktur har handelsplatsen delvis gemensam med Birka och Helgö men dess omfattning har varit mindre. Under högmedeltid och efter kungligt direktiv, omdirigerades handeln till nuvarande Borgholm men framför allt till Kalmar. Dessförinnan var handeln sannolikt organiserad av lokala stormän som bodde i området. Handelsplatsens närmaste by är Klinta, väster om handelsplatsen och på branten ned mot lagunviken som 1540 bestod av tolv gårdar. Samtliga av byns gårdar ägdes av kungen vilket var ovanligt. Gårdsinnehavet antyder att det tidigt fanns intressen i området från centralmaktens sida, kanske redan i början av medeltid. Kungen ägde även ett stort antal gårdar i Egby på östra sidan av ön. Kungen förlänade både Egby och Köpings socknar 1472 till Ivar Axelsson Tott.

Handelsområdet sträcker sig utefter båda sidorna av nuvarande väg genom samhället och har en likartad utbredning som den nutida villabebyggelsen. Det vanligtvis 0,1-0,3 meter tjocka kulturlagret har påverkats av den moderna bebyggelsen och det är först under 1970-talet som mer omfattande undersökningar gjorts.

Bland de olika hantverk som kunnat beläggas fanns bland annat Sveriges äldsta "stenindustri", i form av resterna efter en skurkvarn. Kring landborgskanten fanns lättbrytbar kalksten som bland annat exporterades till kyrkbyggen i länderna kring södra Östersjön. Andra hantverk var ben- och hornmakeri, järn- och klensmide varav det senare i form av bland annat silversmide och bronsarbeten. I flera fall kan man konstatera att de inhemska smederna haft utländska förebilder och att de tillverkade föremålen återspeglar vilka områden i Europa man har haft kontakt med. Bland fynden finns även stora mängder keramik, främst så kallad vendisk som är en typ av keramik som tillverkades i de slaviska områdena och förts hit av köpmän därifrån. Att varor verkligen bytt ägare genom handel finns talrika bevis för i form av hela eller sönderklippta bitar av silvermynt. De flesta är frisiska eller nordtyska och kan dateras till 1 000-talet. Ett tiotal silverskatter har hittats, bland annat inom kyrkogården. Bland påträffade konstruktioner finns hus av olika slag och med olika funktioner, brunnar, järnugnar och en del av en stenlagd väg. Här finns en murliknande konstruktion som sträcker sig längs en gammal strandlinje som är äldre än vikingatid. Förutom fynd och konstruktioner har också ett stort antal vikingatida gravar påträffats i och kring handelsområdet. Ett av de mer kända gravfälten är det vid Tings Ene, delvis på grund av det majestätiska läget uppe på den höga landborgskanten. Det är ett varierat gravfält om cirka 50 anläggningar. Det som man ser skymta från vägen är några av de sju domarringarna liksom de tolv uppallade stenarna. I övrigt dominerar de runda stensättningarna, 26 stycken. Utöver detta finns två rektangulära stensättningar och tre jordfasta block. Troligtvis är gravfältet anlagt före handelsplatsens anläggande.

Av den tidiga 1100-talskyrkan återstår inte mycket då kyrkan revs 1805, men delar av den medeltida kyrkan finns bevarade i de norra och västra långhusväggarna. Den medeltida kyrkan, var en klövsadelskyrka och den största på Öland och större än den första domkyrkan i Lund, med sina 42 meter. Teorier som grundar sig på en 1100-talskälla vilken omnämner Kaupinga stift har menat att detta avser Köping på Öland. Eskilstunafragmenten och kyrkans storlek samt handelsplatsen visar att man kan tala om en centralort på västra Öland och ett förstadium till stadsbildning, vars roll något senare kom att övertas av Kalmar stad på fastlandet.

Strax sydöst om kyrkan står en av Ölands mer kända runstenar, den så kallade Tings flisa.

Under 1200-talet genomfördes i Köping en kyrkogårdsutvidgning som tyder på att platsen ändå behöll sin betydelse och sin befolkning, trots handelsplatsens upphörande. Köping fanns länge kvar som Slätbo härads tingsplats. Kyrkan låg i omedelbar anslutning till handelsplatsen. Troligen har den första kyrkan, en träkyrka, uppförts på platsen på initiativ av en lokal storman som varit involverad i handelsplatsens organisering. Inom kyrkoområdet har påträffats ett 70-tal av så kallade Eskilstunakistor, det vill säga runristade och målade kisthällar. Man brukar sätta dessa i samband med den yppersta politisk-ekonomiska eliten i en begynnande svensk stat under mitten av 1000-talet.

Kring Köpingsvik och den gamla handelsplatsen finns även en till utbredningen omfattande stenåldersboplats som tillhör den gropkeramiska kulturen vilken tillhör den yngre stenåldern, omkring 2 000 f Kr. Denna befolkningsgrupp har framför allt livnärt sig på fiske och kustjakt med ett litet inslag av åkerbruk och boskapsskötsel. Den gropkeramiska kulturen uppträder inom ganska stora områden av Sverige och är alltid kustbunden.

Söder om kyrkan finns fortfarande en öppen yta, som från 1795 utnyttjades som marknadsplats. Uppgifter från 1600-talet talar om en marknad i Köping och troligen är det samma område som även då utnyttjades. 

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län

Tillgänglighet: Lättillgängligt

Allt på Öland 2019. Utvecklad av Tegelwebb